En fantastisk sida inom coachning är att det fokuserar så benhårt på det som fungerar. Metoden handlar om att stärka där det finns förutsättningar att bygga vidare. Den tillåter oss att bli riktigt bra på det vi kan och genom att lyfta oss inom ett (eller flera) områden, kommer även andra delar av oss att stärkas. När jag har lärt mig detta, förstått det och lärt mig att praktisera det så är det så självklart. Det är då jag kan bli så förvånad över att det fortfarande finns pedagogik som handlar om att ge fokus åt något som inte fungerar. Då växer den delen av våra liv. Då växer vår oförmåga, våra tillkortakommanden, vår dåliga självkänsla och det blir inte roligt att leva.
Genom att fokusera på det som fungerar skapar vi utveckling i våra liv.
Trots kunskap finns kring hur viktigt det är att fokusera på våra styrkor jobbar många pedagoger idag ännu med fokus på svagheterna. Det är i mina ögon ofattbart, men hur pedagogisk är jag med mig själv? När det kommer till min relation med mig själv sitter jag stundtals fast i träsket kring mina svagheter. Jag upplever det inte lätt att ta mig därifrån. Mina tillkortakommanden dominerar ibland mitt fokus och när jag är inne i den loopen har jag svårt att ta ett steg tillbaka och notera en styrka i stället. Kanske har jag nu ringat in ett område där jag vill stärka mig själv. Jag vill träna min inre dialog att fokusera mer på mina styrkor än på mina svagheter. Det är en utmanande och ack så härlig uppgift. Jag undrar vart denna insikt kommer att ta mig. Vad skulle hända i ditt liv om du fokuserade mer på dina styrkor snarare än på dina svagheter?
