Människans liv är omgivet av rytmer – hjärtat slår, vi andas, natt och dag, årstiderna. Rytmerna finns runt omkring oss hela tiden. De hjälper oss att skapa sammanhang och tillhörighet. Av rytmerna har vi skapat både dans, sång och musik. Till rytmen har vi tillfört melodin. Musiken kan få våra hjärtan att svalla, benen att hoppa och glädjen att spritta.
Men all musik väcker inte glädjen inom oss. Sakral musik och New age musik väcker kanske något stort och mäktigt inom oss, men inte glädjen till rörelse. Det beror på att den musiken saknar halvtonerne. Halvtonerna är nödvändiga för att väcka källan till glädje inom oss. Då funderar jag om det inte är så i vår kontakt med andra också, det är de små nyanserna som gör skillnad mellan att få kontakt eller inte. Då behöver vi kunna stanna upp precis i rätt tid för att lyssna inåt, känna av, stämma av och sedan skapa ett möte. Och vad gäller musiken så finns det underbar sakral musik och New age musik, men jag undrar om jag inte föredrar den musiken som väcker min passion och får mig att explodera i glädje.