Det finns ETT mynt som rymmer allt på ena sidan.
Där förenar horisonten himmel och hav, där omfamnas motsatser på ett sätt så att harmoni uppstår.
Där är himmel och hav ett.
Men myntet har två sidor.
På andra sidan dominerar siluetten.
Där regerar Egot.
Här frodas prestigen. Den egna rättigheten. Här lyser förlåtelsen och acceptansen med sin frånvaro, medan skuld, skam och plikt härskar.
Här är det fritt fram att döma.
Här sticker vi kniven i oss själva med självkritik och ouppnåeliga mål.
Vi jämför oss med varandra och deltar i en ständig tävling, där alla är förlorare.
Här försvarar vi vårt egna genom att angripa andra.
Här är vi avskurna från källan. Det är ett liv i ensamhet. Där avstånd mellan individer är en del av verkligheten. Ett liv i förvirring och ensamhet.
Här dominerar historien. Den håller oss i schack. Det är som ett klister som vägrar släppa sitt grepp. Gamla oförrätter, svek och besvikelser skapar korridorer som likt en labyrint håller sitt grepp om oss och vilsenhet är en del av vardagen.
Här drivs vi av ilska, frustration, oro, ångest som en del av livet. Men också osäkerhet, hjälplöshet, tvekan och rädsla.
Härifrån kan längtan växa. En dröm om något annat. Kanske är det ett gammalt minne, om en harmoni vi en gång upplevt. Och kanske anar vi inom oss att det inte behöver vara så här. Kanske kan vi skapa en inre förändring och vända på myntet.
Vi kan omfamna i stället för att döma. Förstå att vår attityd och inställning kan hjälpa oss att växa.
Integration i stället för segregation.
Förening i stället för delning.
Delaktighet i stället för ensamhet.
Inkludera i stället för separera.
Här utvecklas mänskligheten. Våra hjärtan växer.
Nyfikenhet, öppenhet, glädje är en del av vardagen.
Här är harmoni en möjlighet och ljuv musik kan uppstå. När horisonten förenar motsatser så att det tillsammans blir ett.
Myntet har två sidor och du kan själv välja på vilken sida du vill att ditt liv ska avspeglas.