När vi blir lyssnade på på rätt sätt ges vi möjlighet att växa.
Häromdagen sa en elev ”Är det bara jag som hatar när andra tycker synd om en?”. Kommentaren kom från en 10-åring och är ett så klockrent bevis på hur viktigt det är att vi lär oss lyssna på rätt sätt. Flera av oss känner nog igen oss i upplevelsen av hur vi krymper när mottagaren inte förmår lyssna utan blandar in egna känslor och förminskar oss genom att tycka synd om oss. Att lyssna är en konst, väl värd lära sig.
Jag har lärt mig mycket om lyssnadets konst genom mina träningar i Nonviolent communication. Ett effektfullt lyssnande öppnar upp en arena mellan två parter där det finns utrymme att utforska, uttrycka och omfamna vad vi upplever utan rädsla för att bli avbrutna. Att uppleva att bli lyssnad på har en läkande effekt på oss.
Det finns olika sätt att lyssna. Ibland känner vi att vi vill komma med råd, kanske dela med oss av våra egna, liknande upplevelser, eller berätta om någon som upplevt samma sak. Vi kanske känner att vi har en lösning till problemet som vi vill dela med oss av. Inget av detta brukar leda till en utveckling. Ibland kanske vi till och med känner oss mer ensamma efter att ha blivit bemötta på detta sätt. Men de som förstår hur vi känner det, kan spegla det utan att blanda in sitt eget liv och som sedan också kan få oss att förstå våra egna behov i vår upplevelse, kan bidra till att vi utvecklas vidare. Det är en välsignad upplevelse.
