Jag minns när jag hörde ordet transformation för första gången. Det var något stort. Magiskt. Jag tror att det blev förklarat för mig som irreversibelt, det vill säga att man kan inte att gå tillbaka till det tidigare tillståndet. Man har nått en ny plats och ska fortsätta sitt liv därifrån.
Fjärilens olika stadier är irreversibla. De går inte att gå tillbaka. Det kan man inte heller efter en transformation. Foto: Boanerges de Barros Junior, Pixabay.
Sedan den gången har jag transformerat mycket i mitt liv. Omvandlat. Omformat. Jag har byggt en ny grund att stå på. En grund jag trivs bättre med. Jag har dessutom förstått hur jag kan stödja andra att transformera sina liv. En ynnest för mig. Att få följa andra när de utforskar sitt inre, skapar förståelse och med medkänsla, värme och respekt mjukar upp föreställningar så att läkning kan äga rum. Det är magiskt. Jag har magikern i mig. Och jag är både stolt och rädd om den.
Innan transformation är möjlig behöver en mogenhet finnas. Kroppen skickar signaler om att den är mogen. Signalerna handlar ofta om oro, ilska, förtvivlan, ångest, rädsla eller andra akuta signaler som gör att vi till slut förstår att vi måste agera, göra något åt saken. Då kan jag hjälpa till med transformationen. Med respekt och ödmjukhet kan jag vara vid en människas sida när hen utforskar vad som händer i kroppen. När hen lär känna signalen och omfamna budskapet så att läkningen sker. För mig är det en ynnest. Det är tillfredsställande och det frigör livskraft hos den andra. Jag vill nå fler. Kanske känner du någon som sliter hårt med starka kroppsliga signaler som kan behöva transformera sitt liv? Be dem kontakta mig. Genom att läka erfarenheter förändrar vi sakta världen. Jag vill gärna bidra. Vill du?
