David Lynchs serie Twin Peaks trollband svenskarna på måndagskvällarna i början av 90-talet.
I samband med David Lynchs bortgång spelas introt till Twin Peaks upp från från radion om och om igen. Jag kastas tillbaka till tidigt 90-tal, då jag flyttat till Uppsala efter avslutade studier. Jag och en tidigare studiekamrat hade date på Svettis på måndagskvällarna.
Hon godtog mitt intresse för alpingympa. På måndagar var det också dambad, vilket innebar att poolen var reserverad för oss. Där fanns också en stor och varm bastu, där vi huserade, oftast på egen hand eftersom besökarna var få. Vi avhandlade väsentligheter i värmen och det följdes av nakenbad i bassängen. Rengöringsanläggningen i badet var inte skapt för att hantera fibrer från badkläder.
Måndagarna var heliga. Efter träning, bad och bastu hade både kropp och själ fått påfyllning, men det stannade inte där. Kronan på verket och den stora belöningen var när jag sjönk ner i soffan och lutade mig bakåt för att avnjuta ett nytt avsnitt av Twin Peaks. Den bästa kvällen i veckan var fulländad.
Jag njuter av dessa fina minnen när introts toner tar sig in i min hjärna. Musikminnet finns inom oss och rätt toner kan dechiffrera saker som vi kanske trott att vi glömt. En magisk upplevelse.
