När jag kände att jag var klar med huset handlade det inte om att vilja flytta därifrån utan om en genuin längtan om att få boa in sig på nytt. Somliga människor flyttar många gånger i livet, men jag har inte flyttat så många gånger. Jag kom att längta efter känslan av att lägga in lakanen på den plats som jag bestämt ska vara platsen för lakanen och att sortera in besticken i besticklådan. Det är en speciell känsla att bygga upp sitt liv på en ny plats.
Fåglar lägger ner både tid och omsorg varje år för att boa på rätt sätt.
Samtidigt är det utmanande. Jag lämnade en plats där jag boat in mig i nästan ett kvarts sekel. Det var min plats. Jag hade målat huset, inte bara en gång utan tre gånger, trots att jag var övertygad om att detta gör jag bara en gång. Andra gången var lite av en chock. Jag hade också tapetserat eller målat alla rummen, målat alla bruna lister och gulnade furutak vita, jag hade bytt innerdörrarna och målat dem. Köket och båda badrummen var utbytta. Jag hade helt enkelt lagt min själ i huset och det gjorde ont att lämna min skapelse. Det var smärtsamt.
Samtidigt var det galet att bo själv i en 1 1/2-plans villa och som Benjamin sa: ”Nu kan det flytta in en ny familj med barn, som kan ha det lika bra som vi har haft det under vår uppväxt.” Och det är fint. Nu får de boa in sig där och jag boar in mig i valnöten, som jag kallar min nya boplats.
Jag har en granne här som bott här i tolv år, hon är några år äldre än jag, men inte 70 ännu, tror jag. Hon döstädar. Det gör inte jag. Jag etablerar ett nytt liv där jag vill skapa större frihet med mer Biodanza, kroppsbehandlingar och keramik. Det kommer innebära att jag rensar strukturerar och organiserar för att skapa det liv jag vill leva. Ett liv med större frihet, mer harmoni och mer glädje. Jag är peppad.
Hur tänker du? Bor du på den plats där du vill bo? Har du boat in dig på rätt sätt?
