I helgen ville jag besöka min pappa tillsammans med barnen. Vi ses inte så ofta och jag ville att vi skulle få till ett besök. Men min dotter hade träning på lördag förmiddag, vilket gjorde att fredagen uteslöts, och blev sedan bjuden på kalas på söndagen. Då behövde vi komma lite tidigare än vi brukar och åka hem ganska tidigt nästa dag för att hinna. Det innebar några avstämningssamtal med min far. Sedan byts hennes träning mot en aktivitet med klassen. Nya tider. Nya samtal. Och så på lördag morgon säger sonen, som snart är 16 år, att han inte vill med. Hur mycket jag än vill att han ska få välja, kan jag inte låta bli att tycka att det är respektlöst. Mot min planering och mot min pappa och hans fru som också har planerat. Nya samtal med pappa och samtal med sonen som ändrar sig och hänger med.
Till sist sitter vi i bilen på väg mot Stockholm allihopa, lite sena och samtidigt inser jag att det gör ont i hela min kropp. Att väga in allas tider, att försöka gå olika viljor till mötes och det faktum när något vi bestämmer plötsligt inte gäller längre. Jag blir överväldigad av alla turer och det gör ont i mig. Hela mig. Skinnet värker. Jag känner mig överväldigad av alla turer och kan nästan inte glädja mig åt att vara på väg – med hela familjen. Jag är högkänslig.
Att vara högkänslig är en läggning som jag delar med kanske 20 procent av befolkningen – jag är ingalunda ensam. Hur det yttrar sig i våra liv är nog olika, men jag inser att jag egentligen kan tycka att det räcker med att få hemmaplanen att fungera: sköta huset, städa, tvätta, laga mat, handla, ta hand om bilen, trädgården, barnen och mig. Det räcker för mig. För många trådar i luften kan göra ont.
Jag tror att flera av de jag har jobbat med också är högkänsliga. För oss kan det vara så skönt att bara få landa med allt vi känner. När vi utifrån den platsen får acceptens och omsorg kan mycket hända. Det har varit en lång väg för mig innan jag lyckats förstå styrkan i min känslighet och fortfarande är det stundtals en utmaning att omfamna mina upplevelser på ett bra sätt när det blir för mycket.
Det är Elaine Aron som myntade begreppet högkänslighet. Är du intresserad av att se om du tillhör de som är högkänsliga kan du göra ett självskattningstest här. Idag finns även en förening för högkänsliga personer och Elaine Arons bok har nyligen översatts till svenska. Svenska Dagbladet har skrivit om fenomenet liksom tidningen Må Bra. Googlar du på begreppet högkänslighet kan du hitta ännu mer att läsa.
Jag längtar till den dag då jag genomgående lever mitt liv utifrån förståelsen att min högkänslighet är en guldkant av min personlighet som ska bemötas med respekt, förståelse och vördnad. Fram till dess får jag träna mig på att ta väl hand om mig när det stundtals gör ont i hela mig.