Det nya solvarvet har tagit sin början och strax efter firas starten av det nya kalenderåret. Ett nytt år brukar innebära nya förhoppningar, utmanade föresatser och olika löften. Men livets utveckling och förändring pågår under alla årets dagar och kanske ligger inte utmaningen i att vi ska skapa stora förändringar med buller och bång utan hur vi hanterar det vi lever i just nu.
Att vara förnöjsam på den plats där vi befinner oss är en utmaning för flera av oss. Ju mer vi kan försonas med det vi har ju lättare kan vi leva med förnöjsamhet.
Min önskan inför nästa solvarv är att jag ska omfamna ordet förnöjsamhet. Jag inbillar mig att jag har ganska lätt för detta efter många års träning, men vi får se… Ett annat ord jag vill omfamna är försoning. Det ordet är mer utmanande för mig och det kräver mer av mig. Jag vill försonas med min historia och med allt som finns under alla de stenar jag passerat under min livstid. Jag vill vaska fram lärdomen i det jag upplevt och vända på perspektiv för att förstå hur även smärtsamma saker bidragit till den jag är och det jag har idag.
Försoning är en karamell som jag kommer att få suga på länge. Den kommer inte alltid att ha en god smak och ibland kommer jag att vilja spotta ut den, men jag tror att jag kommer känna mig allt mer nöjd ju fler lager som smälter bort och jag är övertygad om att eftersmaken kommer att vara läkande och stärka mig i att vara den jag är och vill vara.
