Det pratas mycket om hållbarhet. Vi ska värna om miljön, tänka på kommande generationer. Inte leva som om vi hade tio eller hundra jordklot, när vi bara har ett. Det handlar om utsläpp, återvinning, tillgångar och resurshantering. Vi ska tänka globalt och lokalt. Men hur är det med oss själva? Hur värnar vi om individen och individens hållbarhet?
För många år sedan var jag på en intervju till ett jobb som jag gärna ville ha. Väldigt gärna. Jag minns att jag satt och nickade bekräftande när de berättade att här jobbar man 60-timmarsvecka. ”Inga problem för mig”, utstrålade jag och samtidigt visste jag att jobbet innebar pendling till Stockholm från Uppsala med en restid på 1 1/2 timma enkel väg. Jag minns hur mitt inre vred åts när jag satt där och nickade med en positiv uppsyn. Mitt inre skrek NEJ och mitt yttre nickade inställsamt. Vad fanns det för hållbarhet i det?
För att skapa ett hållbart liv behöver aktivitet varvas med vila. Det kan sömn, avkoppling, meditation eller något annat som hjälper kroppen att bygga upp sig igen.
Vi lever i en tid när stress hyllas som något som ska sammankopplas med efterfrågan, kompetens, proffessionalism – som om det är ett attribut som ska sammankopplas med en livsstil som är beundransvärd. Människan är skapt för att kunna stressa. Vi behöver kunna ha ett påslag i vissa utsatta situationer. Då ska adrenalinet kunna ge våra handlingar en extra skjuts. Men vi är inte skapta för att leva under konstant stress. Adrenalinet tär på vår kropp, på de inre organen. I denna process bildas även kortisol, som bryter ner vårt immunförsvar. Var finns hållbarheten i detta?
Hållbarhet handlar inte bara om miljön utan först och främst om oss själva. Vi har bara ett liv och en kropp. Den behöver behandlas med respekt, vi behöver lära oss lyssna till dess signaler och anpassa våra liv så att vi blir hållbara. Endast då är vi förebilder för kommande generationer och endast då kommer ett vidare miljötänk in i våra medvetanden.
Jag tror att detta innebär att företag och organisationer behöver tänka till. Hur ska de agera så att deras personal blir hållbar? Här finns mycket att göra. Medvetenheten behöver öka. Jag är gärna med och bidrar som katalysator, inspiratör och motivatör. Ingen av oss har mer än ett liv.
