En bild från 1600-talet där man sökt att sammanfatta Ars Magna – konsten att leva livet. För mig är Biodanza vad vi behöver för att träna oss i att leva.
Var lär vi oss att leva våra liv? Var kan vi träna oss i att må bra? Vara i interaktion med andra på ett hälsosamt sätt? Vänja oss i närhet och kontakt med andra? Man kan säga att konsten att leva livet är syftet med Biodanza. I dansen tränar vi oss i att leva. Det sker med hjälp av rytmer, musikalisk harmoni, naturliga rörelsemönster, skapande, uttryck och kärleksfulla möten – allt detta sammantaget leder oss till hälsa.
Det går att se Biodanza som en terapi och den utmärker sig på flera sätt:
- Metoden är ordlös
- Det görs ingen analys
- Fokus är på det friska
- Vi använder mänsklig interaktion för att stimulera utveckling
Biodanza bygger på en djup förståelse för våra mänskliga förutsättningar: vår historia, utveckling och utmaningar idag. Teorin sträcker sig tillbaka till jordens skapelse, framåt i tiden då förutsättningar för liv utvecklades och så småningom arternas tillblivelse. För mig är teorin bakom Biodanza oantastlig på ett sätt som berör mina rötter och får min världsbild att gunga.
Ars Magna – den stora konsten – eller konsten att leva våra liv kan ses som målet för Biodanza och för att nå dit tränas våra förmågor på olika sätt. En del av våra utmaningar är att vi har växt upp i en kultur som inte sätter livet i centrum. I vår kultur är pengar och materiella ting mer centrala än livet självt. Vi har skapat en sjuk kultur. Det räcker med att nämna psykisk ohälsa, gängkriminalitet och krigszoner, så kan var och en av oss inse att någonstans gömmer sig ett systemfel.
Biodanza syftar till att sakta men säkert väcka våra förmågor att vara människor, att se varandra, bry oss om varandra, stimulera vårt välmående och väcka vårt unika jag och samtidigt finna en djupare mening. Det är en konst att leva livet och jag är glad över att jag har funnit och idag skapar en plats där människor kan träna i sin takt. Det är en ynnest som jag känner mig ödmjuk inför.
