Hur lätt är det inte att vi hindrar barnets naturliga behov av utveckling genom att hindra det från att utforska trappan?
Visste du att människan är ett av de få djuren – om inte det enda – som kan skjuta upp att tillmötesgå sina behov omedelbart? Den logiska funktionen som ligger i hjärnbarken (neocortex) kan få oss att skapa en förskjutning mellan den tidpunkt då ett behov uppstår och när vi agerar för att ta hand om det. Den här förmågan har troligen sina fördelar, men det finns också starka nackdelar. Kanske är denna förmåga en förutsättning för ett ”civiliserat liv” (om det är det som ska eftersträvas), men priset är högt när vi inte lever i harmoni med våra behov.
Förmågan att skjuta upp responsen på våra behov kan driva oss långt. Vår logiska hjärna arbetar med verktyg som skam och skuld, den kan få oss att agera enligt plikt snarare än utifrån att vi har behov som vill tillfredsställas. Ett favoritord är ”måste” – det kan driva mig långt.
Jag kan belägga mig med skuld och skam när jag får känslomässiga reaktioner på grund av att mina behov inte har uppfyllts. Jag kan till exempel känna skuld gentemot mina barn om jag blev arg på dem när jag var trött på grund av att jag inte uppfyllt mitt behov av sömn. En lång reaktionskedja som börjar med att jag inte sköter min sömn, som leder till att jag blir för trött, som gör att jag inte orkar de krav som ställs på mig i min vardag och när min kropp på ett naturligt känslomässigt sätt reagerar genom genom ilska, känner jag skuld. Från början handlade det bara om att jag hade behov av mer återhämtning – sömn och i slutänden leder det till att jag skäller på mina barn och belägger mig själv med skuld.
Barn drivs av nyfikenhet och glädje i att upptäcka. Dessa behov tappar många av oss under vår uppväxt.
Kan du hänga med i mitt resonemang? Är jag tydlig nog?
Det faktum att vi kan skjuta upp vår respons på våra naturliga behov kan driva oss till mer eller mindre långt. Att jag blir arg på mina barn för att jag inte har sovit tillräckligt är ganska illa, men det är ett beteende som de flesta föräldrar har vant sig att leva med. Men neocortex kan driva oss mycket längre. Vår hjärna kan tränas i att döma vårt beteende eller andras beteende på sätt som kan bli ödesdigra för oss i längden. Idag finns det unga människor som väljer att inte äta mat. Det finns de som hetsäter för att sedan kräkas. Det finns också människor som väljer att skada sig själva. De finns de som tränar sina kroppar så hårt att de bryts ner fullkomligt och de finns de som handlar frenetiskt för att dämpa sina känslor.
Min tro är att om vi tappar kontakten med våra grundläggande behov – och då menar jag inte bara sömn och mat utan även återhämtning, respekt, förståelse, kontakt, gemenskap och egentligen alla behov – tappar vi respekten för livet självt. Har vi inte respekt för vårt egna liv är det svårt att respektera andras liv. Då blir det svårt att respektera något liv. I den här snurran tappar vi även respekten för vår natur och vår miljö. Och allt detta för att vi inte respekterar och lyssnar till våra behov.
