Jag coachade nyligen en ung tjej. Hon hade saker i sin historia som hade påverkat henne ordentligt och gjort att hennes liv tagit en ny riktning. Det var saker hon valde att inte berätta, men minnena var smärtsamma för henne. När vi träffades strax efter ville jag förmedla för henne hur jag såg på detta att gå omkring att ha för mycket i sin ryggsäck. I psykologiska sammanhang refereras det ibland till den ”ryggsäck” vi alla bär på och med det tror jag att man avser tyngden som vår historia och våra minnen kan utgöra i livet. Jag ville försöka förklara för henne att jag tror att det är viktigt att vi tar oss tid att jobba med våra upplevelser så att vi kan ta bort en del av den börda som kan skapas genom våra upplevelser.
Tungt bagage eller en närande matsäck?
Men så formulerade jag det på ett sätt som fick både henne och mig att haja till inför den vishet som avspeglades:
”Det vi ska ha i våra ryggsäckar ska vara till hjälp för oss i våra liv. Det ska vara den matsäck som ger oss näring när vi är hungriga och den dryck som släcker vår törst när vi är törstiga.” Både hon och jag förvånades. Metaforen får mig att tänka på att jag en gång hört att en indisk guru sagt att vi i västvärlden anser att vårt undermedvetna är en mörk plats som vi ska försöka lägga locket på, menad man i öst försökte hålla det undermedvetna blänkande rent så att det ger dem kraft i deras dagliga liv.
Min erfarenhet, som förstärks ju mer jag coachar andra, är att det som vi anser är jobbigast i våra liv, oavsett om det är rädsla, ångest, ilska, förtvivlan eller oro, ofta bär på en stor gåva till oss, om vi har modet att stanna upp, bemöta, förstå, omfamna och läka. Det är vad jag gillar att hjälpa mina klienter med. Det ger mig tillfredsställelse i mitt liv. Läs mer om min coachning här.
