När jag växte upp var det inte OK att uttrycka min känslor. Jag minns att jag blev skickad till mitt rum med uppmaningen att inte komma tillbaka förrän jag var glad igen. Ilska och förtvivlan var svåra känslor för mina föräldrar att hantera. Jag ska inte säga att jag inte fick vara ledsen eller att jag aldrig fick tröst, det fick jag nog, men när jag reagerade för starkt mot något eller något hade mina föräldrar inte alltid förmåga att hantera det. Lösningen blev att jag skickades iväg med uppmaningen att inte göra mig besvär förrän jag kunde uppvisa andra sidor av mitt känsloregister.
En förtvivlad liten tjej som uttrycker sina känslor – en förmåga vi alla kan lära oss av!
Jag skolades in i att visa en glad sida utåt oavsett vad som hände inom mig. Idag kan jag uttrycka det som att mitt ansiktsuttryck dissocierades från mitt inre. Jag kom att leva under en mask. Den dag jag fick hjälp med att lösa upp masken blottades en massa ilska och förtvivlan som den lilla flickan och delvis den stora flickan inte getts möjlighet att uttrycka. Det var smärtsamt, men ack så nödvändigt. Mina muskler var alldeles ömma efter att ha levererat leenden i åratal som inte bottnade i uppriktighet. Samtidigt fick jag tillgång till ny energi, för i alla blockeringar, som denna dissociation var, hindras vår livsenergi i sitt naturliga flöde.
Jag är inte ensam om min upplevelse. Vi lever i en kultur som inte förstår att värna om livets olika uttryck. Vi lär oss inte att lyssna till vad som finns bakom de olika uttrycken. Av vilken anledning blir ett barn argt? Vad finns bakom en konflikt på jobbet? Hur kommer det sig att hon blev ledsen när jag uttryckte mig på det sättet? Ger vi oss tid att lyssna och förstå mer på djupet kan nya dimensioner öppna upp sig. Livet blir kanske inte lättare att leva, men mer meningsfullt i mina ögon. Men det kräver mer av oss. Vi är många som är tränade i att fördöma och tänka ”bortskämda barn” eller ”vilken idiot, så kan man ju inte bete sig på jobbet”. De flesta av oss är omedvetna om att vår förmåga att döma andra och oss själva skärmar av oss från livet och den potential som vi människor bär på.
