Är människor lika värda?

– Nej, svarade ett av barnen, på min Biodanza för barn och vuxna på årets KulturNatt i Uppsala, på frågan om alla människor är lika mycket värda. Temat på årets KulturNatt var människors lika värde. Ett annat barn svarade lika övertygat Ja på samma fråga. En flicka sa att hon var värdefull för sina föräldrar, men när jag frågade hur hon såg på sig själv sa hon att hon inte hade något värde.

Hur skapas bilden att människor inte har lika mycket värde hos ett barn? Genom nyheternas och tidningars försorg? Genom mamma och pappas attityder? Genom behandling på dagis och skola? Varifrån kommer en sådan värdering? Den skapas säkert på olika sätt och det intressanta är kanske snarare att fråga- hur kan vi ge barn förståelsen för människors lika värde? Görs det genom att ge en slant till en tiggare utanför affären? Eller genom att skicka ett bidrag till Världens barn eller Röda korset?

Det tror inte jag. Jag tror att det börjar i vår vardag, bland de människor vi har nära oss. ”Charity begins at home”. Hur vi bemöter vår familj, våra grannar, kollegor, de vi möter på buss och tåg och även de i barnens närmiljö, såsom bemötande av personal på dagis och skola, spelar roll. Är vi respektfulla? Bemöts vi med förståelse?

Språket nonviolent communication är ett förhållningssätt där vi genom att medvetandegöra hur vi använder orden tränas i att inkludera i stället för att exkludera, omfamna i stället för att stöta bort det vi möter i våra liv. Det väcker vår medkänsla.

Ett annat sätt att levandegöra människors lika värde är att utöva Biodanza. Där omfamnar vi inte bara vår egen existens utan även våra medmänniskors och i förlängningen allt liv på jorden. Genom nonviolent communication och Biodanza har jag två förhållningssätt som håller mitt hjärta öppet för mitt eget och mina medmänniskors värde. Min vision är att livet sätts i centrum och omfattar att alla barn som växer upp i dag spontant ska känna att alla människor är lika mycket värda. Då behöver vi börja med oss själva och våra egna hjärtan.