Återerövra kulturen

Det finns ett uttryck som säger att vi föds med 100 språk, men fostras till att utveckla endast ett.  På DN-debatt uttryckte en professor nyligen sin oro över att de estetiska ämnena spelar en allt mindre roll i den svenska skolan. Hans oro handlade om att vi behöver konsten för att kunna tolka vår omvärld.

Jag håller med om att vi behöver fler språk än det talande och logikens värld. Vi har fler dimensioner än så. Jag tror att kulturen behövs för att hjälpa oss att skapa gemenskap och tillhörighet å ena sidan och för att ge oss vår identitet å andra sidan. Människan behöver sammanhang. Vi behöver en plats där vi känner oss hemma och vi behöver samtidigt förstå vårt unika bidrag som vi bär med oss. Och en gång i tiden ägde individerna i samhället kulturen: vi dansade, sjöng och skapade i de grupper och sammanhang där vi befann oss.

Kyrkan har varit en stark del i det att våra uttryck har begränsats. Den har en gång varit med om att förbjuda dansen och den kyrkliga musiken berövades alla halvtoner för att på så sätt inte stimulera rörelser som inbjöd till sexualitet. Försök att dansa till sakral musik, så förstår du vad jag menar. Kyrkan behöll sången, men begränsade sättet hur det uttrycktes – händerna skulle vara på ryggen, ingen annan stans.

Kulturen har under århundradernas lopp gått från att ägas av individerna till att bli något som vi beskådar utifrån: vi går på teater, tittar på TV, lyssnar på konserter eller operor och går på museer. Vi har gått från att vara deltagare och utövare i uttrycksformerna till att bli åskådare av dem. Det är dags att återerövra uttrycksformerna. Det kan vi göra genom att sjunga (vilket många gör), dansa (något som också är populärt idag), måla och skapa (gå på en kvällskurs). Mitt personliga förslag är att du deltar i Biodanza. Där får du utforska din identitet, uttrycka dig och bygga gemenskap tillsammans med andra. Där får du möjlighet att återerövra dina uttrycksformer. Ta den chansen!