Jag sitter i bilen när jag hör ordet för första gången. Det är dagen efter attacken i Stockholm. En kvinna pratar om Främlingskärlek. På avstånd tar jag in vad medier förmedlar och de nya sidorna som människor i Stockholm visar varandra. Omsorg, generositet, man bjuder in, delar med sig, inkluderar. Det talas om en ny stämning, något nytt. Inget av detta är nytt, men attacken har skakat om oss, vi kommer närmre våra rötter. Det som inte tidigare var viktigt, blir plötsligt väsentligt. Vi börjar se varandra. Bry oss om, vi blir mer mänskliga.

Tillsammans kan vi skapa det samhälle vi vill ha.
Tillsammans kan vi skapa det samhälle vi vill ha.

Ordet främlingskärlek är för mig lite motsägelsefullt och samtidigt så naturligt. Tänk att vi fokuserat mer på främlingsfientlighet än främlingskärlek. Att inkludera, skapa gemenskap och bereda väg för tillhörighet är förmågor vi alla har och vi mår bra av att spela på de strängarna. Vi mår bra av att bry oss om, se andra och vara i nuet.

Främlingskärlek är ett vackert or som väcker min nyfikenhet. Det är ett för mig delvis outforskat ord, inte för att jag inte bär en öppenhet mot främlingar utan för att jag inte satt ord på det tidigare. Det är en förmåga och möjlighet som jag vill odla och ge fokus i mitt liv. Jag hoppas du vill detsamma.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.