Den 27 oktober har jag drivit företag i 10 år. Ett tillfälle att både titta tillbaka och se framåt. Vad har hänt? Vad ska hända? Min resa kan historiskt sammanfattas i tre ord: livskraft, kommunikation och glädje. Framtiden kan ringas in i ett ord: möjligheter.
På 10 år hinner det ske en stor utveckling. Viktigt att fira!
Det var en av mina första klienter som gav mig ordet livskraft. Ordet berörde mig direkt och när jag la på luren efter vårt samtal skrev jag ner det på en lapp. Ibland glömde jag ordet och jag var tvungen att leta rätt på lappen med ”det viktiga lilla ordet”.
Livskraft – ordet gjorde mig i början lite rädd, eftersom jag förstod mina begränsade kunskaper om livskraft. Jag tyckte att jag som nyutbildad coach skulle veta allt om livskraft.
10 år senare kan jag tryggt säga att jag vet mycket om livskraft. Jag är bra på att förstå var friktionen finns. Jag är också bra på att skapa den tillit och den trygghet som behövs för att jag och min klient tillsammans ska besöka platsen där friktionen finns. Med respekt och förståelse kan vi sedan förstå vad som varit och öppna upp för en förändring, så att livskraft frigörs.
Under de här åren har jag mött och tränat mig i Nonviolent communication. Det har förändrat min relation till mig själv och min förmåga att skapa en djupare relation med andra runt omkring mig. Hur vi lyckas med vår kommunikation är avgörande för hur vi upplever våra liv. Jag är inte fullärd, men jag ser att jag är mer framgångsrik med min kommunikation idag och jag vet att min förståelse underlättar mina relationer och min erfarenhet kan jag förmedla till andra.
Min senaste utmaning – att bli Biodanzalärare har inneburit att ett nytt väsen tagit plats i mitt inre. Det är på tillväxt. Där finns mer glädje, mer lätthet, förmåga, styrka, kraft och följsamhet. Där finns en oändlig potential, som jag endast är i början av att förstå vidden av. Biodanza har inneburit att jag öppnat upp för mer glädje i mitt liv. Idag skrattar jag mycket mer än jag gjorde för 10 år sedan och jag njuter mer av mitt liv.
Min plan är att utveckla mig inom Biodanza under resten av livet. Livets dans ska pågå livet ut, eller hur?
I framtiden vill jag sprida Biodanza till fler i Sverige och globalt. Jag gläds över min växande veckogrupp, men jag vill också nå ut till fler grupper, organisationer och företag. Jag vill dansa med barn och låta dem upptäcka hur vi kan vara med varandra så att mobbning inte uppstår, jag vill stärka ungas självkänsla, jag vill dansa med och stärka hälsan hos olika grupper såsom personer med fibromyalgi, anorektiker och bulemiker, individer med självskadebeteende, cancersjuka och deras familjer, Parkinsson sjuka etc, etc. Jag vill också dansa med organisationer och företag för att stärka dem i sina visioner och med värderingar så att de levandegörs i organisationen. Jag vill dansa med pensionärer och låta dem uppleva livet på sätt som de kanske inte tidigare har gjort. Slutligen vill jag också bjuda in dansen som ett verktyg för att avdramatisera döden och bygga relationer även när döden är närstående.
Mina drömmar är stora och jag ser fram emot att utveckla kunskapen om och erfarenheten av Biodanza. Det är en ynnest att få sprida upplevelsen av Biodanza till fler människor. Och ytterligare 10 år till kommer troligen inte att räcka, men jag planerar inte att gå i pension vid 65, utan dansa vidare resten av livet. Vill du hänga med?
