En gång i tiden ägde den lilla gruppen och stammen det rituella. Dans och sång var en del av vardagen. Man firade fester, olika övergångsritualer och initieringsriter tillsammans genom sång, dans och musik. Det var en naturlig del av livet.
Men vid en tidpunkt tog kyrkan över det heliga i människans vardag. Det heliga skildes från det profana, vår vardag. Kyrkan såg som sin uppgift att vårda det heliga och skilde därmed människorna från en del av livet som tidigare skapat samhörighet, gemenskap och tillhörighet i gruppen.
Människan har i alla tider samlats i cirklar för att lyssna på varandra, skapa förståelse, utvecklas, fira och uttrycka sig. I cirkeln möts vi som de jämlikar vi är.
Jag tror att det i samband med att kyrkan tog över infördes en tydligare hierarki. Den vanliga människan hade inte rätt att utföra de heliga uttrycken, utan det skulle särskilt invigda, utbildade personer inom kyrkan göra. Tidigare hade det funnits speciella ceremonimästare, shamaner, medicinmän, kanske även präster, men även om dessa tillskrevs speciella egenskaper, så var de en del av gruppen och gemenskapen. I och med att kyrkan la beslag på det heliga drogs en skarpare gräns mellan det heliga och det profana.
Kanske är min tolkning inte riktig, men jag tror att gemene man förlorade något viktigt när de heliga riterna kom att ägas av kyrkan. Jag tror att vi förlorade något när sång, dans och musik inte längre var en del av vardagen. Livet förlorade mening när en stor del av det som tidigare hållt samman gruppen gick förlorade.
Från att människan hade dansat sina riter i cirklar, med hela kroppen som uttryck skapades så småningom körer, där stämman bar fram tonerna. Händer, armar och ben skulle inte längre användas för uttryck, utan händerna skulle vara neutrala längs med sidan eller knutna på ryggen och alla stod still medan de sjöng.
Dansen förbjöds under en period – kanske för att den var svår att kontrollera och som en extra säkerhet ändrades musiken till att endast använda heltoner – jag tror att det var under medeltiden. Då föddes den sakrala musiken, som vi idag uppfattar som vacker. Men när halvtonerna tas bort försvinner möjligheten att skapa slingrande rörelser och därmed har man stängt av för dansen med alla sina uttryck och associationer. På så sätt begränsade kyrkan människans möjligheter att uttrycka sig. När vi miste det rituella i vardagen tappade våra liv mycket mening.
En fin ritual kan handla om beröring – denna fantastiska förmåga vi har att nå ut till en annan människa. Skapa dina egna ritualer kring beröring.
Nyligen har jag varit med och lett en workshop kring medmänsklighet och en eftermiddag, när vi utförde en ceremoni kring att tvätta en medmänniskas fötter, förstod jag plötsligt varför jag älskat att vara mamma så mycket. Det var för alla fina ritualer jag hade med barnen.
Det stog plötsligt klart för mig att allt från att lägga dem, natta dem till att byta blöjor, klä på och amma var ständigt upprepade fina ritualer. När jag blev mamma blev min vardag plötsligt full av fantastiska ceremonier där mina händer spelade en stor roll och kontakten mellan mig och mina barn var central.
Jag njöt av att vara mamma och nu förstår jag varför. Jag levde med de viktiga ritualerna i centrum och det gjorde mig salig. Så hur har du det? Vilka ritualer har du i din vardag som kan skapa mening och djup för dig? Det är var och ens möjlighet att återta de viktiga ritualerna i våra liv. Återta de saliga ritualerna!
