Sakta släpper vintern taget om naturen för att ge plats åt förnyelse och frihet. Förmågan att släppa taget är underskattad i vår kultur, där vi i stället fokuserar på att fylla på mer, lägga till, utvidga och hålla kvar. Det leder till att vi blir beroende av kontroll. Men att släppa taget, ge efter och överlåta sig är områden vi inte tränas i. Dessa förmågor leder till ökad sårbarhet och i utsatta lägen utmanas vårt behov av trygghet. Det gör att vi hellre klamrar oss fast och håller kvar i saker och beteenden oavsett om vi mår bra av det eller inte.
Jag har hört att vår oförmåga att släppa taget är starkt sammankopplat till vår rädsla för döden. Vi har skapat ett samhälle där döden inte ska finnas, synas eller vara en del av livet. Paradoxen med den tankeställningen är att den leder till att vi inte kan leva fullt ut. Bara den som vågar vara sårbar kan uppleva livet fullt ut.
En gång mötte jag en man som sa att ”De flesta av oss lever till vi blir 80 år gamla, men dör vid 30”. Jag tror att han syftade på att många av oss finner sina formar för hur vi vill vara, hur vi vill tänka och agera tidigt i livet och är sedan inte benägna att förändra sin inställning.
Vad skulle du behöva släppa taget om? När vill du göra det?