Jag har ofta tänkt att föräldraskapet handlar mycket om att våga släppa och ge frihet, bygga självkänsla och samtidigt finnas där och ge trygghet. Det är en ständig balansgång. För mycket frihet kan skapa osäkerhet och i värsta fall trauma och för mycket kontroll kan göra att barnen inte utvecklas.

Balansen mellan att våga släppa och hålla tillbaka.

Föräldraskapet är en fin balansgång mellan tillit å ena sidan och kontroll å andra sidan. Vilka proportioner som är rätt skiljer mellan olika individer, åldrar och tidpunkter.

Jag kommer att tänka på utmaningen att vara förälder när jag i höst står inför beslutet att förtydliga målet med min veckogrupp. Jag har beslutat att döpa om den till integrationsgrupp i Biodanza eftersom Biodanza handlar om att integrera olika delar av våra liv.

Det finns många olika anledningar till att vi inte är i kontakt med alla delarna av oss och Biodanza är ett verktyg som hjälper oss att bli mer hela.

Jag vill också att medvetandegöra vikten av åtagande eftersom det är deltagarna i gruppen som skapar tryggheten och tillsammans bygger vi ett rede, ett bo ihop, så att de som är med i gruppen ska känna tillit och våga vara i sin process,  våga gå djupare. I den processen är gruppen en förutsättning. Det är den som skapar förutsättningarna för tilliten.

När vi vill bygga något som ska ha förutsättning för att växa är det viktigt att vi är noga med grunden.

När jag ber om ett större åtagande från deltagarna, känner jag min egen sårbarhet. Tänk om de väljer att inte vara med längre? Tänk om de inte ställer upp på den riktning jag vill att gruppen ska ta? Tänk om de vill att allt ska vara som det varit tidigare? Tänk om de slutar?

Tanken är läskig. Jag känner mig osäker. Men samtidigt vet jag att jag vill bygga något som ska kunna växa på sikt. Det kräver en stabil bas. Då är det bäst att vara noggrann i början och se till att grunden läggs med omsorg.

Så min rädsla och osäkerhet får stå tillbaka för min önskan att skapa en grupp som kan och har förutsättningar för att utvecklas och växa på sikt. Jag får bita ihop och kliva ut i det okända och hoppas att tryggheten och stödet kommer.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.