Jag har nyligen haft glädjen att träffa en ung kvinna från Syrien. Hon berättade att hon lärt sig att de som utsätts för chock genom att antingen själva utsättas för något, eller genom att se någon nära utsättas, förändrar sina värderingar. Hon menade att de förändras som människor. De får ett större djup, mening blir mer centralt i deras liv, liksom tacksamhet. Hon förklarade det som att de kommer i kontakt med något större, mer fundamentalt. 
Jag var inte vad hon har varit med om, jag kan inte föreställa mig vad hon har sett, men hon har lärt sig något om livet. Hon kan ganska klart sortera vad som är viktigt och vad som inte är viktig för henne. Dessutom är hon väldigt fokuserad på vad hon vill uppnå.
Jag önskar inte att någon i hennes ålder ska ha varit med om det hon har varit med om, samtidigt som jag också förstår att hon har funnit en nyckel till mening som inte alla människor finner.