Ordet harmoni betyder foga samman. Foga samman så att alla delarna är i samklang. Det är då välbefinnande uppstår. Harmoni är en av mina starkaste värderingar. Det delar jag med många andra och kanske med dig.
Det är lätt att vi inte vill kännas vid alla de delar vi bär inom oss. Det är lätt att vilja undvika det obekväma, det som gör ont och skaver eller det som känns svårbegripligt och okänt. Det kanske vi vill stoppa under mattan. Men även dessa delar behöver fogas in i helheten för att vi ska må bra och ljuv musik kunna uppstå.
När mina barn var små hände det att jag efter middagen, när disken undanplockad och bordet avtorkat, hade energi över. Då kunde jag föreslå att vi skulle se en film tillsammans. Det ledde flera gånger till att ett mindre världskrig bröt ut, när mina barn ville bestämma vilken film vi skulle se.
Jag minns hur smärtsamt det var för mig. Jag minns hur skogstokig jag kunde bli. Omedelbart. Helarg. En gång gick jag med bestämda steg upp till övervåningen, in till mitt rum, samtidigt som jag deklarerade att de kunde titta på film själva. Själv skulle jag läsa en bok.
Jag insåg att det inte var någon logik i att jag, som deltog i kurser i Nonviolent communication, inte kunde bemöta mina barn bättre än så och jag valde att försöka förstå vad som hände i mig.
Jag förstod att jag ibland tog mig igenom middagen i harmoni och jag hade samtidigt energi över för något mer. I en önskan att förlänga min upplevelse av harmoni, valde jag att fråga mina barn om de ville se en film tillsammans med mig. Jag la fram en strategi åt dem, i stället för att tala om vad jag kände och vad jag hade för behov.
De tog genast tillfället i akt att hävda sina egna behov. För mig, som var i kontakt med harmoni, blev det som att de stack kniven i mig. Det gjorde ont – och min omedelbara respons blev ilska.
När jag förstod mekanismen i det som hände, upplevde jag medkänsla med mig själv. Att förstå att den ilskna mamman, som blev skogstokig på sina barns reaktion, faktiskt bar på ett behov av harmoni var lärorikt. Ett icke tillfredsställt behov kan leda till smärta, ilska och förtvivlan och samma behov, när det är tillfredsställt, kan leda till njutning, avkoppling och mening. Det gör att ett så vackert behov som harmoni både kan upplevas smärtsamt och njutningsfullt.