Empati – vår förmåga att förstå och känna vad en annan människa upplever – är en av de stora förmågor vi föds med.
När vi uttrycker empati eller känner empati för någon lämnar vi våra egna känslor utanför, inte genom att sluta känna utan genom att inte blanda in känslor från våra egna personlig upplevelser. I stället har vi fokus på den andres situation. Det är det som skiljer empati från sympati – uttrycker jag sympati går jag in med mina egna känslor och erfarenheter för att känna tillsammans med den andre.
I mitt liv vill jag ibland få sympati från andra trots att jag vet att sympati inte läker utan snarare konserverar min upplevelse. Jag vill ta in en annan person i min upplevelser. Sympatin spelar en viktig social roll i samhället, men den hjälper oss inte vidare, empati däremot är läkande. Nyligen läste jag några rader i en roman som så väl beskrev skillnaden.
En av huvudkaraktärerna i boken har piskats rejält – hela hans rygg har piskats sönder vid en bestraffning. Hans omgivning vet att har blivit torterad, men han vill ogärna visa sin rygg för andra. En vän försöker förstå varför han inte vill visa sina skador för andra, samtidigt som hon fått se hans tilltygade rygg. Han försöker förklara (min översättning…):
”Jag antar… det är som att du har förmågan att få mig att förstå att du är ledsen över det som hänt, utan att jag ska behöva känna mig ynklig för det.”
Hans ord fångar in det perfekt. Han vill inte att andra ska sympatisera med honom, men de kan gärna uttrycka empati.
För att lära oss skillnaden mellan empati och sympati behöver vi förstå hur vi använder språket – hur vi uttrycker oss – och vilka skillnader det kan medföra för oss och vår omvärld. Vill du lära dig mer om skillnaden mellan empati och sympati kan du vara med i min utbildning/träningsgrupp i kommunikation som jag startar i höst. Du kan läsa mer här: https://frigorlivskraften.nu/erbjudande/utbildning/.