När jag träffade en bekant för en tid sedan frågade jag hur hon mådde. Vi känner inte varandra så väl, men hennes svar stannade kvar hos mig:

”Jag väljer att inte känna efter.”

Jag insåg att hennes svar är ett svar som vi använder i våra liv titt som tätt. ”Hur är det?” ”Bäst att inte känna efter.” Samtidigt har jag nu en tid tänkt hur otroligt sorglig denna förhållning till våra liv är. Att inte vilja känna efter. Det är genom våra känslor vi lever livet. Det är genom att vi känner vi kan uppleva glädje, gemenskap, tillhörighet och allt vi gillar. Jag vet att vi också kan känna oss ledsna, ensamma, arga och besvikna – det är också känslor. Men det är känslor som indikerar att vi kanske ska agera och göra någon sorts förändring.

Känslorna vill och ska, enligt min uppfattning, ha en central plats i våra liv.
Känslorna vill och ska, enligt min uppfattning, ha en central plats i våra liv.

Jag träffar regelbundet på människor som inte har någon uppfattning om vad de vill göra i sina liv. Det kan många gånger vara människor som har gjort mycket. Utbildning. Resor. Jobb. Familj. Men trots det kan de leva sina liv utan att vara i kontakt med den inre vägvisaren – våra känslor. Som vägvisare är känslorna fantastiska.

Känns det bra vill vi ha mer. Känns det inte bra vill vi ha mindre. Så enkelt är det. Eller inte – för vi kan ofta bära på flera känslor samtidigt. Vi kan både vara glada och samtidigt känna en sorg över något. Då känner vi oss kluvna. Det är en vanlig känsla hos mig. Extra tydlig är den i relation till barnen. ”Ja, jag vill gärna att du får vara uppe längre, men samtidigt vet jag hur trött du blir i morgon bitti”. Men även om känslorna är kluvna ibland så är de våra vägvisare i livet i mina ögon.

Inom Nonviolent communication säger man att känslorna är barn till våra behov. En känsla som känns bra härrör från ett behov som är tillfredsställt. En känsla som inte är så bekväm härrör från ett behov som inte är tillfredsställt. Alla känslor delas in i dessa två grupper: om de uttrycker ett tillfredsställt behov eller om de uttrycker ett icke tillfredsställt behov.

Om vi väljer att leva våra liv utan att känna efter innebär det att vi lever våra liv utan att vara i kontakt med våra behov. I det läget kan människan bli en farlig varelse som begår brott mot sig själv, sina medmänniskor och vår gemensamma miljö. Nej, jag vill slå ett slag för våra känslor – oavsett vilket budskap de bär med sig härrör de från en gudomlig plats inom oss – våra behov.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.