Jag har deltagit på en fantastisk kurs i höst. En sak som nämndes var vikten av att vi själva väljer hur vi vill beskriva vår värld, att vi själva väljer våra etiketter. När andra sätter etiketter på oss tappar vi vår kraft. Nu när jag skriver detta minns jag hur etiketten ”ensamstående” som fick mig att bryta ihop i gråt första gången jag insåg att jag omfattades av den. Jag bestämde mig tidigt för att genomgående använda ”enastående” i stället, vilket fortfarande ger mig styrka och som fått många i min omgivning att tänka till genom åren.
Men under kursen kom jag att tänka på alla barn som får stämpeln ADHD, eller andra etiketter på sig, som om det innebar att vi förstår något om dem genom det. Tänk om vi i stället la ner tid på att faktiskt formulera något som relaterar till dem, något som bekräftar, stärker och som skapar förståelse för både dem själva och deras omgivning. Tänk hur farligt det är när vi har ett helt samhälle, som legitimerat att vi använder stämplar om vissa som begränsar, försvagar och bryter ner individer i stället för hjälper dem?
Min intuitiva respons på min tankebana var att jag skulle vilja bli en som skapar andra etiketter för de som fått exempelvis stämpeln ADHD. Jag skulle vilja bli en som med några korta ord kan sammanfatta en människa på sätt som hjälper dem vidare i livet. Känner du någon som lider av sin etikett och som du tror skulle kunna bli stärkt av en omformulering, så hör av dig till mig. Jag vill gärna gå från idé till handling. Kanske kan vi bidra till förändring tillsammans?